Efter många och långa dagar, rungande skratt, samt mycket slit med story board, manus, filmtagningar, ljussättning, redigering, klippning, ljudupptagning och så vidare är detta vårt resultat av kursen "Digitala medier":
.
Arbetsgrupp:
AD: Christian Karlsson och Ferhat Deniz Fors
Copy: Anders Rindevall, Frida Hägglund och Malin Liljeblad
Har aldrig riktigt varit min grej. Ligga hemma ensam, inte träffa människor, rastlöshet och så vidare... Förstår inte meningen med det hela. Jättesjuk är jag visserligen inte, men om valet står mellan att stanna hemma en dag till och undvika att smitta mina klasskamrater så tar jag hellre en dag i tristess.
Så. Vad ska vi hitta på i dag då? Har lite skola att fixa. Lite tidsplanering skulle inte skada. Sedan ska en PDF trollas ihop. Kanske skulle ta och fixa lite matlådor till resterande del av veckan? Ingen dum idé. Borde gå och inhandla halstabletter också.
Jahapp, överlever säkert denna dag med. Men insåg en sak i morse som jag egentligen redan vet, men ibland är det kul att bli påmind: Fan vilken bra skola jag går på och vilken grym klass jag har. Vill inte missa en enda dag tillsammans med er.
Nu ska jag försöka få dagen i rullning så jag får vakna upp och gå till skolan i morgon istället.
Skolan har avlöst sommarjobbet och det ena projektet har avlöst det andra. Terminen rivstartade med projektet "Festivaltält 2.0", ett tält i Göteborg Filmfestivals regi som står placerad vid Järntorget under, mellan och efter filmvisningarna. Tältet skulle kort och gott få en identitet, locka fler besökare och gärna ett antal sponsorer. Tillsammans med elever från Webb, IP och Eventklasserna var vi ett gigantisk gäng som jobbade och tävlade, skrattade och svettades tillsammans under denna dryga vecka som tillslut resulterade i 14 riktigt fina bidrag. Efter denna intensiva vecka har jag och Anders hunnit flyga både fram och tillbaka till Grekland. I Grekland hade vi en helt fantastisk vecka tillsammans med mycket sol, bad, öl, sol och bad.
Tillbaka i kära Göteborg hann vi inte mer än att säga hej till våra kära klasskamrater innan vi fick agera skådespelare samt filma olika scener till vår eminenta dokumentärfilm "Granskande reportage - när tekniken hann ifatt människan". Denna lär ni få se inom kort. Skitkul projekt och förmodligen den roligaste redovisningen hittills med flera underbara reklamfilmer att beskåda.
Nu pysslar vi med ett webbprojekt som vi körde igång med under förra veckan. Det känns bra, men mer vågar jag inte säga just nu. Det hela handlar om motorcyklar iallafall. Dyra, fina och coola motorcyklar.
På boendefronten har saker och ting förändrats också. Jag och Emma ska separera efter en underbar tid tillsammans här i Göteborg. Djuren i vår nuvarande lägenhet tar kål på oss snart och spindlarna vinner kampen om Dr Westrings gata. Tyvärr. Kommer aldrig att glömma vår tid tillsammans och fan vad underbart det har varit att lära känna dig, bo tillsammans med dig och bli din vän. Helt fantastiskt!
Min och Emmas separation innebär att ett nytt kapitel inleds, nämligen mitt och Anders som sambos. Adressen blir Solgårdsgatan, i en liten mysig 2:a som ligger i Almedal. Vi har redan börjat inhandla lite möbler, senast idag har vi fyndat detta på blocket:
Här beskådas den perfekta lösningen för att undvika all möjlig framtida osämja på toaletten. Sminkbordet.
Tänkte också ladda upp en bild på vår teakbänk som vi köpt där vår förhoppningsvis framtida 42'' HD-tv ska stå men vår ickeblogg vill inte vara med och leka just nu så ni får hälsa på hos oss och titta på den live istället.
Efter en veckas sjukdom, en veckas säng- och soffliggande med endast varandra som sällskap var jag och Anders ungefär så här glada (och här är det egentligen en bild som visar precis hur glada vi var men som inte går att ladda upp) över att äntligen komma ut och socialisera lite. Synd bara att fröken rosé tog slut alldeles för tidigt och vår energi likaså vilket ledde till en kort kväll. Kvällen var dock väldigt trevligt och vi fick möta Squarsten (bild på den enorma Squarsten) som lockade fram faderskänslor hos alla pojkar. Squarsten livade även upp alla fester som pågick på samma våning i det gråa studenthuset vid Kapellplatsen.
Hoppas att jag verkligen är frisk nu så jag kan vara pigg i skolan första veckan. Sov som en sten och vaknade av att hjärtat bokstavligen var på väg att hoppa ut ur kroppen. Obehagligt svar ja. Det är trist när man ena stunden känner sig frisk och kry och man nästa sekund bara vill lägga sig ner i sängen och sova sova sova sova sova... Alla som känner mig väl vet att sova är det sista jag gör på dagarna. Och de senaste dagarna är det det enda jag gjort känns det som.
På tal om att sova, klockan är 23.10 och jag håller på att dö av trötthet. Det här är inte okej.
Jag fyndade en ny resväska på stan i måndags, perfekt inför Grekland och kortare besök hemma i norr. Nu slipper jag släpa på min 70 litersväska och all övervikt som den innebär... Notera den löstagbara laptopväskan på fronten, perfekt till skolstarten. I loooove it.
Skriva lite på vår ickeblogg är ju perfekt för en väsande figur som jag. Tänkte passa på o bjuda på lite bilder från den händelserika helgen som passerade nyligen.
Min hunk.
Helgens bildfångst.
Sofia, Sofi, Cissi at Madonna.
Madonna
50-åringen
Glädje ut i fingertopparna.
Himlen är ögonond.
Den här bilden är så sjukt rolig! Ser ni hur inklippt Anders ser ut? Hahah kan inte sluta skratta åt den, helt fantastiskt...
På tal om fantastiskt, helgen om något har varit helt fantastiskt. Stranden för första gången i Göteborg denna sommar, tre härliga norrlandsbrudar på besök, Nefertiti i sin absoluta toppform i lördags, söndagshäng i lgh och hemma med Emma, Dans allsvenska premiär med Djurgården, Madonna på söndagkväll och några timmar på stan i måndags.
Att vara hemma från jobb eller skola, det är verkligen inte min grej. Andra dagen jag är hemma från jobbet nu och det känns inte alls bra. Arbetsmoralen svider i maggropen. Att jag är sjuk, det vill säga ha ont i halsen, knappt kan prata, är snuvig etc etc spelar inte någon roll... Jag får ändå ont i magen för att jag inte kämpar mig själv till jobbet denna morgon heller.
Arbetsmoral är bra. Det gillar jag. Men samtidigt vore det skönt att kunna tillåta sig själv acceptera att det kanske inte är så bra att prata i telefon när man knappt har en röst som bär? Nej nej, att vara hemma och kurera sig är ändå underlägset arbetsmoralens ständiga påpekande att hemma borde du inte vara, gör ditt jobb för fan.
Ute skiner solen och inne sitter jag. Måste säga att det svider i lillhjärtat när man är illa tvungen att sitta inne en av sommarens få soldagar... Jag hoppas starkt på helgen. Kom igen solen!
I morgon invarderas Guldheden med besök från alla håll och kanter - inte en yta blir fri från madrasser och norrlänningar. Härliga tider! Efter jobbet ska jag forsla 2 skelleftebor och 2 umebor till vår lägenhet och Anders lägenhet. På lördag morgon kommer Cissan ner. Under helgen lär aktiviteterna dugga tätt - Liseberg, Nef, shopping, kanske en skärgårdstur om vädret håller i sig, och sist - men absolut inte minst - Madonna på söndag.
Längtar efter min halvdag på måndag också... Sedan återstår det endast 4 arbetsdagar innan sommarens slit är över för denna gång. Välkommen säger jag till reklam och marknadsföring!
Två veckor efter skolans start inträffar nog ändå det som jag längtar absolut mest efter just nu. En hel veckas ledighet tillsammans med Anders. Grekland, sol, bad, drinkar, billig öl och kärlek. Kommer att kännas som himmelriket efter en intensiv sommar som denna.
Träffade Emma en snabbis igår efter hennes besök på Ullared. Stackarn var helt slut efter dagen men hon hade fyndat en hel del! Kanske man ska dra dit någon gång, var ändå ungefär 5-6 år sedan jag var där... Får bli någon gång när jag känner mig rik.
God morgon, Sverige, Skellefte och resten av Världen.
Jag är kanske tröttast i universum idag. Kanske får skylla mig själv för det också. Kanske.
Idag ska jag luncha med Lovisa och hennes pojkvän, riktigt kul! Tro det eller ej, de är uppe i fantastiska Skellefte från underbara Götet och ska gå på bröllop. Perfekt. De får agera mitt Göteborgssubstitut nu när jag jag längtar söderut så mycket...
Av många kvällar i Skellefteå. Och jag har fått många insikter under mina veckor här uppe. Jag trivs i Skellefteå. Det är underbart att stiga upp på morgonen och sätta sig på cykeln, stressa de 3 km in till stan (är i princip alltid ute i sista minuten), jobba en hel dag, sen komma hem till mor och far, slippa laga mat, köra upp på Vitberget och springa några kilometer runt några små sjöar omgiven av skog och tystnad. Jag älskar att kunna umgås med de vänner jag har här hemma när jag vill, och utan att någon ska betala dryga 2000 kronor för att ses en helg. Det är underbart.
Detta är bara en lite del av det jag älskar med Norrland, och då Skellefteå framförallt.
Men.
Jag längtar efter Göteborg. Jag längtar efter att bli irriterad över missade spårvagnar. Jag längtar efter att måsta ta taxin hem för att klockan är för mycket en torsdagsnatt. Jag längtar efter 19-kronors öl. Okej, 25-kronors öl nu för tiden. Jag längtar efter att döda monsterspindlar åt Emma. Jag längtar efter Anders. Jag längtar efter allt och alla.
Om en vecka drar dessutom morsfars till Italien, alla vänner i all ära, men för en sällskapssjuk människa som jag är det inte så jättespännande att bo ensam i ett stort hus i en och en halv vecka.
Frågan är om jag har modet att fråga min chef om jag får/kan/har möjlighet att börja jobba i Göteborg en vecka tidigare?
Blev erbjuden sommarjobb tidigt denna vår. När erbjudandet kom, hade jag egentligen ingen aning om jag ville jobba i Skellefteå eller i Göteborg denna sommar... Det var inte så lätt att veta hur bra jag skulle trivas eller hur stor hemlängtan jag skulle komma att ha efter bara några veckor i en ny stad. Tack vare en snäll chef och en flexibel arbetsgivare blev lösningen ganska ultimat: halva sommaren i Skell, halva i Göteborg.
Nu har jag varit hemma i Skell en vecka och detta har jag insett:
När jag är i Skellefteå saknar jag Göteborg och den lilla familj som jag skaffat där.
När jag är i Göteborg saknar jag min familj här i Skell.
- Jag är en splittrad flicka.
Nåväl. I helgen har Anders varit på besök och därmed har en liten bit av min lilla Göteborgsfamilj befunnit sig i Skellhell vilket lättat på min saknad till den underbara staden i Väst. Helgen har varit intensiv, det är ju så grymt mycket man vill visa under så kort tid! Trots att staden är liten, finns det mycket man skulle kunna hitta på så länge vädret är fint och tiden räcker till... Vi har i alla fall hunnit:
Ätit och umgåtts
mm mm mm - lite midsommarsnacks och Cissis Baja Päron.
'
Tittat på fiskar i nät och grillat ute vid havet.
Och nu blev datorn så himla seg så det blir inga fler bilder. Förutom laga, äta och titta på mat så har vi spelat golf i sinne och sovit i solen.
Skellhell är inte så olikt Göteborg egentligen... Bara lite.
18/7 det är då det händer. Folkfest i dess rätta bemärkelse i en by med hjärta. Sargen monteras, asfalten sopas och högtalarna installeras. Syftar så klart på Glommers Inlinesturnering. För tredje året i rad anordnas den av familjen Edström med Cissan i spetsen, en turnering som genom åren växt sig allt starkare och redan har 9 lag anmälda! Turneringen har naturligtvis en hemsida också, www.laget.se/glommersinlines. Pysslar med en affisch till evenemanget, riktigt kul att lära sig nya saker i Photoshop. Med tanke på hur lite jag kan så är det väldigt mycket nya saker jag lär mig - ungefär hela tiden. Så småningom kan ni få se det färdiga resultatet!
Bus4you är för övrigt grymma. På väg till Stockholm tillsammans med Anders och 6 timmar i buss är ju en skrattmatch i dessa säten!
Nej, nu ska jag drömma mig bort till Medeltiden, skolprojektet kallar på mig.
Härliga morgon. Solen skiner, fåglarna kvittrar och allt är helt underbart...
- Hade bokat tid för tvätt denna morgon. Emma skulle snabbtvätta före mig. Vem hade nyckeln? Jag. Vart var jag? Hos Anders.
- Hade bokat tid för tvätt denna morgon. Gick ner i tvättstugan för att hänga Emmas tvätt och köra igång två maskiner med min. Vem var där? En galen tant som informerade mig om lite allt möjligt. Till exempel att jag bokat fel.
- Hade bokat tid för tvätt denna morgon. Vilket egentligen var i morgon - när jag sitter på bussen till Stockholm.
- Hade bokat tid för tvätt denna morgon, men här sitter jag med lika mycket smutstvätt ändå.
Damn.
Jaja, dagarna i Stockholm blir lika härliga ändå, och jag hittar säkert något rent att ta med mig.
Sitter på skolan och kämpar med vår kära marknadsplan. Det går trögt. Termosen står redo bredvid mig och min lilla dosa Granit likaså. Att göra allting klart idag, oavsett hur lång tid det tar, känns som ett bra beslut. Nu är det bara att köra.
Det är blandad glädje och sorg på Dr Westrings gata idag.
Tänker på dig Emma. ♥
Tänker även på klanen Hägglund som är på väg. ♥
I Göteborg beskriver även vädret våra känslor. Regn, sol, regn, sol, regn, sol... Hade jag möjligheten och kraften att välja så skulle jag välja sol. Sol får vi aldrig för mycket av. Sol saknas. Men som man så ofta säger, efter regn kommer solsken. Får hoppas att det stämmer.
Nu är det bevisat. Det är jag som är mannen i mitt och Emmas förhållande. Eller det enda beviset på detta (hittills) är att jag precis hade ihjäl ett odjur i vårt köksskåp. Och det är inget skämt. Det var ett riktigt odjur. Ett odjur i ett shotglas.
(För att behålla trovärdigheten i min "jag-är-mer-man-än-Emma"-berättelse så bortser vi från att jag hade rosa städhandskar under ingreppet...)
Det stora odjuret var i formen av en spindel. Oklart om det var en spindel, men mest troligt. Möjligtvis hårig. Importerad från något bilindustriland. Kanske från Tyskland. Förmodligen en Göteborgare som åkt söderut, gjort ett kap och på köpet fått äran att frakta hem en hel familj med håriga monster. Men, men. Nu är den död. Mosad i ett shotglas. Med en bunt toalettpapper.
Behöver jag nämna att Emma stod på en köksstol under hela ingreppet?
Förresten, vem kommer hit och tar hand om skiten nu när jag offrat mitt liv för att ta död på den? Det är ju ändå en shotglas...
Jepp, jepp. Än en gång är det dåligt med uppdateringar på vår blogg. Kan meddela er att vi just nu är mitt uppe i en intensiv period fullspäckad med både flytt, målande av den nya lägenheten och två stora projekt i skolan. Vi har inget att skylla på egentligen, men försöka kan man alltid...
Flyttlasset till Guldheden kommer förhoppningsvis att gå av stapeln i helgen. Detta förutsatt att hissgubbarna som figurerat i vår trappuppgång blir klara med renoveringen av hissen. De skulle ha varit klara redan vecka 16-17, men med tanke på att det nu är början av vecka 19 så vetti tusan hur det går för dem... Och hur går det för oss om hissen inte fungerar? Utförs i trapporna. Förmodligen några brutna ben. Garanterat ont i ryggen. Kanske snygg rumpa efter några timmars rännande upp & ner? Kan kanske vara värt besväret.
En runda till Ikea kommer också att behövas. Garderober, mattor, pall, kuddar, gardiner, tyg, jalusier, skärbrädor - you name it. Detta är en klassisk pengarna-bara-sprutar-iväg-månad. Usch, fy, blä. Men när allt väl är på plats är det värt allt besvär. Tror att vi kan göra det riktigt mysigt och hemtrevligt i vår nya lya.
I den nya lägenheten målas det för fulla muggar. Jag längtar till alla väggar är skinande vita. Nu är det bara fem rundor kvar, sedan fattas bara lite ättika så ska lägenheten vara redo för två norrländska jäntor. Räkna med inflyttningsfest!
Att skriva en marknadsplan på engelska är för övrigt en utmaning för fröken Hägglund, det vill jag lova. Men jag tycker faktiskt att det känns som en rolig utmaning, för utvecklas är ju aldrig fel. Och lära sig nya saker är underbart.
Jag och Anders fick ett grymt roligt välkomnande hemma på Brämaregatan ikväll. Jag låste upp dörren i vanlig ordning. Steg in, ställde ner väskan och kikade runt hörnet för att kolla vad Emma pysslade med. Jag ser henne komma gående med Gud i famnen med fullt ös i högtalarna och tittandes ner på skärmen. Helt plötsligt tittar hon upp, ser vettskrämd ut samtidigt som hon hoppar upp och ned och skriker "iiiihh-iiiihh-iiiihh". Inte visste jag att mitt uppseende kunde väcka sådana reaktioner? Kul var det iallafall och vi brast alla ut i skratt. Jag ska smyga varje gång jag kommer hem i fortsättningen. :)
Nedräkningen inför norrlandsbesöket har startat - 15 dagar kvar tills de kommer. Om jag längtar? Att jag gör!