Okej.
Nu är det bevisat. Det är jag som är mannen i mitt och Emmas förhållande. Eller det enda beviset på detta (hittills) är att jag precis hade ihjäl ett odjur i vårt köksskåp. Och det är inget skämt. Det var ett riktigt odjur. Ett odjur i ett shotglas.
(För att behålla trovärdigheten i min "jag-är-mer-man-än-Emma"-berättelse så bortser vi från att jag hade rosa städhandskar under ingreppet...)
Det stora odjuret var i formen av en spindel. Oklart om det var en spindel, men mest troligt. Möjligtvis hårig. Importerad från något bilindustriland. Kanske från Tyskland. Förmodligen en Göteborgare som åkt söderut, gjort ett kap och på köpet fått äran att frakta hem en hel familj med håriga monster. Men, men. Nu är den död. Mosad i ett shotglas. Med en bunt toalettpapper.
Behöver jag nämna att Emma stod på en köksstol under hela ingreppet?
Förresten, vem kommer hit och tar hand om skiten nu när jag offrat mitt liv för att ta död på den? Det är ju ändå en shotglas...
Kommentarer
Postat av: emma
jag ska ta tag i mig själv imorgon och slänga iväg den, i pråmizzz!
vad skulle jag göra utan dig, fridelidodeli?
Postat av: Frida så klart
Postat av: Frida
1. Bara se blekt, vitt och skönt toapapper i lägenheten.
2. Slippa ugnsmatdoft i ditt sovrum på kvällarna.
3. Kunna äta din gurka i lugn och ro. Obóyen också för den delen.
Fast jag tror du skulle sakna soffan.
Puss!
Postat av: emma
din stjärt kommer att tacka mig när du är 80!
Trackback
