Jag var ute och svirade igår, lite spontant och fint sådär och hade en rätt trevlig kväll som fick sig ett snöpligt avslut. Det kan sammanfattas med ett sms jag skickade i natt "jag blev avkastad vid en skog i ingenstans, tack västtrafik ni börjar likna robinson."

Vad hände? Jo, trots idel nypande i mitt lår för att jag inte skulle somna, så lyckades jag återigen med den enastående bedriften att somna på spårvagnen på väg hem. Att hålla sig vaken en kvart är tydligen för mycket begärt. Blev brutalt väckt vid ändhållplats på Hisingen och avkastad av en sur chaufför. Nyvaken och sjukt förvirrad stod jag där och såg bara skog runtom mig och tänkte att ja, detta är nog slutet för mig, jag hade ju ingen aning om vart jag var. Panikslagen ringde jag och väckte stackars Frida (hon borde börja ta betalt för att svara när jag fylleringer henne, hon skulle bli rik) som försökte hjälpa mig att hitta hem. Som tur var hittade jag en spårvagnshållplats och tror ni inte att samma jävla spårvagn som jag blev avkastad ifrån kom och fick bli mitt transportmedel hem?! Verkligen nödvändigt att bara slänga av mig, västtrafik, jag hoppas ni får gonorré.

Kvällen slutade i alla fall lyckligt med o'boy och mackor i köket tillsammans med världens bästa Frida.