Springer som besatt. Sliter upp dörrarna som att det gäller livet. Pustar ut. Hinner hämta andan i några minuter innan nästa rusning kommer - vilket är alldeles för snabbt. Missade precis. Kommer det en till? Kanske. Vet inte. Vet fortfarande inte säkert efter 3 månader. Borde jag gå? Hinner jag gå? Jag är van att gå, i Skellefte går man. Eller cyklar. Fast det är klart, Forrrrden är ju en ganska nära och trogen vän till mig med. Så länge den lever och inte dör mitt på E4:an. 

Räddaren i nöden dyker upp. Trycker febrilt på dörrarna när resan är över och nästa löptur väntar. Runt hörnet går det människor på gågatan och känner lugnet. Jag sicksackar osmidigt mellan dem. De undrar nog vad jag sysslar med. 

Det gör jag med. Men det är lätt värt det. 

Vad är det för fel med att planera? Eller kanske vara ute i lite god tid någon gång? Några minuter kan göra underverk. Jag tycks dock aldrig riktigt förstå det. Inte riktigt på riktigt i alla fall.

Spinningpasset hann jag till. Uppvärmningen hade jag kunnat skippa, för varm det var jag redan.

Lappjakten är igång. Utmaningar, det gillar vi starkt.